Om du någon gång har läst en svensk lärobok i samhällskunskap och bläddrat till kapitlet om ”krig och fred” eller ”världens konflikter”, så kan du läsa att Sverige inte har varit i krig sedan, ehm, ja aslänge sen i alla fall. (Kan det ha varit när slaget om Skåne med danskarna ägde rum? Dealen var att förloraren blev tvungen att överta skiten, och sedan dess har gränserna varit intakta.)

Man stoltserar med att ha hållit den blonda kalufsen kall och undvikit världskrigen och inte dragits in i kalla kriget samtidigt som Raoul Wallenberg räddade en massa judar från koncentrationslägren och det svenska folkhemsbygget gjorde Sverige till ett framgångsrikt och modernt land som alla andra kunde vara avis på. So far so good.

Det du däremot får svårare att hitta i samma läroböcker är hur vi finansierade folkhemsbyggandet. Det var mer än bara IKEA och norrländska skogar som såg till att fluortanten kom till varje skolklass och predikade om vikten av att borsta tänderna eller att vi fick lagstadgad semester och chartrade plan till ”Mallis” för att så fröna till ett fint svenskt kulturarv: supa och knulla på solsemestern. Gött.

Faktum är att Sverige har varit, och är än idag, ett icke-krigsförande land som gör affärer i miljardklassen när det kommer till vapenindustrin. I regelverket står det tydligt att Sverige inte bör sälja vapen till länder som begår brott mot de mänskliga rättigheterna eller till instabila stater. Liknande formuleringar finns även i EU-lagstiftningen.

Läser man sin historia så ser vi att det har under lång tid varit känt att vi sålt vapen till en hel del stater som tycker att det där med demokrati är överskattat och något för den ociviliserade pöbeln i Europa, som ständigt tampas med ekonomiska bekymmer, eller greker som det kallas i folkmun. Eller vad sägs om Saudiarabien, Bahrain, Jordanien, Kuwait och Qatar för att nämna några smickrande köpare. Arabiska länder i mellanöstern och runtomkring Persiska viken som föredrar att en familj ska styra och ställa (gärna med hela handen), att det inte behövs några val för att ”alla har det så bra här ändå”. Eller svennens favorit: ”Visste du att i Qatar betalar man typ 1 % i skatt och får en medborgarlön livet ut?” Ropa, nej viska bara ”sänkt skatt” och du får varje espressomaskins-köpande, surdegsbakande, premiepensionssparande, weekend till London-resande, sommarhus på Gotland-familj att slå klackarna i taket och ta första bästa flyg till Doha.

Och då har jag inte ens nämnt att USA och Storbritannien är två av Sveriges absoluta favoritkunder, dessa länder som på ett eller annat sätt varit med i väpnade konflikter sedan begreppet väpnade konflikter myntades. Och innan det också.

Under 2003 så invaderades som bekant Irak av USA och Storbritannien. Och att sälja vapensystem till krigsförande länder är ju en aja baja, så gissa om det var bråttom för Storbritannien att få in det vapensystem man beställt från Sverige redan 2002, men med leveransdatum först 2004. Lösningen? Att leasa ut vapnen. För att förstå proceduren kring leasingen, som är rätt krånglig, har jag saxat ett stycke från Fokus som sammanfattar det hela rätt bra. Det underlättar både för mig och ni 14 läsare som av misstag klickat er hit:

Sverige stod 2003 inte under hot om artilleriangrepp under överskådlig tid och behövde inte alla sina Arthur (vapensystemet, lokaliserar fientligt artilleri och leder det egna artilleriet). Normalt hade ÖB (överste befälhavaren) inhämtat regeringens tillstånd, låtit FMV (Försvarets materielverk) skriva avtal med britterna och skickat leasingintäkten till finansminister Bosse Ringholm. Men hur skulle det se ut om en svensk myndighet skickade vapen till ett krig som statsministern klassat som brott mot folkrätten?

I stället iscensattes följande kedja: Försvarsmakten lämnade sina Arthur till FMV, som i sin tur lånade ut dem till Ericsson, som leasade ut dem till Storbritannien. Fyra Arthurenheter skeppades till Irak, där svenska tekniker hjälpte till med service och utbildning.

Arthur, i ständig tjänst.

Som ni märker finns det många inblandade parter i det här dramat. Försvarsmakten, ÖB, regeringen, FMV och Ericsson. Men den allra största boven är SAAB. Ni vet, bilmärket som ”alla” älskar och hyllas som svensk innovation när den är som bäst. Problemet är bara att ingen vill äga en SAAB, så därför ska staten skjuta in pengar i det sjunkande skeppet i hopp om att försäljningen går uppåt. Då är det hög tid för mig att vara populist och säga: Inte med mina skattepengar, tack! Om man nu har bestämt sig för att konkurrerar på den fria marknaden, men lyckats skitdåligt för ingen vill köpa en SAAB, varför ska man då insistera med konstgjord andning år ut år in?

Hur som helst, SAAB får ju in stålar på andra verksamheter också, och en av dem är alltså den lönsamma vapenindustrin. 2006 köpte man ”Ericsson Microwave Systems”, som tillverkar ”Arthur”. SAAB kunde tjäna pengar tre gånger på ett och samma system: Först när man sålde ”Arthur” till staten (försvarsdepartementet), sedan när man hyrde ut samma utrustning och slutligen när man rustade upp dem för att få dem i toppskick! Snacka om från vaggan till graven.

Nu kanske ni frågar mig varför staten inte gjorde någonting åt detta? Faktum är, att handskas med vapen är inget populärt tillvägagångssätt för att få röster. Därför har staten hela tiden skjutit iväg den här frågan till andra instanser, som Inspektionen för strategiska produkter, ISP och Exportkontrollrådet, som består av ledamöter från alla riksdagspartier. Sedan 1996 har alla ärenden ”outsourcats” till dessa två, och därmed sett till att regeringen slipper ta ansvar för de känsliga vapenexportfrågorna. Det bästa av allt är att regeringen inte heller kan riva upp de besluts som tagit av ISP och Exportkontrollrådet. Det är som gjort att skylla ifrån sig helt enkelt.

Jag har riktigt svårt att be vem som ska säga upp sig denna gång. Är det regeringen, ISP, SAAB, Exportrådet, Försvarsdepartementet, FMV? Det är en enda röra, men med en gemensam nämnare: Att sälja eller leasa svenska vapen. Bara för att den svenska vapenexporten år 2009 omsatte 13,6 miljarder kronor betyder det inte att man har ryggen fri. Den enda vettiga lösningen är egentligen att lägga ner hela verksamheten. Vapen har ju bara ett syfte, och det är att döda. Det spelar ingen roll vem de dödar, och det verkar helt klart som de inblandade inte heller bryr sig om vem de dödar, så länge pengarna rullar in.

Om någon nu tänker vara lite så där smart och säga att ”Arthur” inte är ett vapensystem för att det inte dödar folk, bara lokaliserar fientligt artilleri bla bla, så tänker jag först örfila den personen och sedan lokalisera en Arthur till dennes bostad! Så det så!

Ännu en gång står en Wachtmeistare till skattebetalarnas tjänst för att förbättra den odrägliga tillvaro vi icke-grevar befinner oss i. Under 90-talet var det greve Ian Wachtmeister och hans ”invandringskritiska” riksdagsparti Nydemokrati som han delade med Bert Karlsson som stod för underhållningen.

Men tiderna förändras, och på något sjukt jävla vänster har Bert ”jag skulle vilja se Bengt Westerbergs dotter bli hiv-smittad av en flykting” Karlsson blivit folkkär och helt jävla oemotståndlig för TV och tidningar. Ian är personlig rådgivare åt Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson. Misär upphöjt i två.

År 2011 är det däremot Charlotte Wachtmeister, moderat kommunalråd i en av många små anushål i Skåne, Svalöv, som bjuder upp till dans. När frågan om varför kostnaderna för barn med särskilda behov har ökat i kommunen tog fru Wachtmeister bladet från tungan och förklarade för oss nyfikna den verkliga orsaken bakom ökningen:

"Att kostnaderna för barn med särskilda behov ökar beror bland annat på att det inte längre finns tvångssteriliseringar".

Tack så mycket Charlotte Wachtmeister, då vet vi hur det ligger till! Jag, och säkert flera med mig har varit riktigt oroade över kommunernas skenande budget när det kommer till mongisarna. I Hudiksvall får ”dom där som ser likadana ut och alltid är glada” spela teater och i Köping (en annan del av den i alla fall) blir de kära och får köra bil! Ve och fasa, vilka andra galenskaper tänker de ställa till med nu då? Importera afrikaner med ADHD? Sluta med kraniummätningar på samerna? Låta arbetslösa skaffa barn? Varför inte bara avskaffa samhället på en gång och leva i fullständig KAOS? För utan regler så blir det kaos, det har man fått lära sig i skolan när man haft keps i klassrummet.

Wachtmeister själv hänvisar till den amerikanska storsäljande boken ”Freakonomics” och säger att författarna har en annan syn på saken. Hon tar upp en av bokens avsnitt som handlar om abort: ”abortlagstiftningen i USA gjorde att det föddes färre oönskade barn och gav minskad ungdomsbrottslighet.”

Vad det har med tvångssteriliseringar att göra vet nog ingen annan än hon själv. Hennes bästa svar blir ”Att en förändring i lagstiftningen har stor betydelse, barn med särskilda behov har ju ökat.” Det är hennes ENDA stöd till påståendet, vilket hon själv bekräftar. Det är ett enda stort WHAT THE FUCK? Var är kopplingen? Ge mig bara någonting att gå på, vad som helst, så kan jag svälja ditt mumbo-jumbo. Det är som att säga att antalet inbrott har ökat för att man kör med dubbdäck på vintertid. Eller något annat helt irrelevant.

Om det är någon som blir klok på hennes koppling eller förstår vad hon menar, kontakta gärna mig och förklara så att jag också förstår. Det blir ju fett pinsamt att vara enda människan som inte förstår kopplingen mellan legaliserad abort för minskad brottslighet och avskaffandet av tvångssterilisering och en ökad kostnad för barn med särskilda behov! Shit, tänk om jag är en av dem, men bara för mentalt trög för att fatta det?! Mamma, de borde ha tvångssteriliserat dig!

Ni kan själv tänka er om dessa ”sinnesslöa tattare” med ”kroppsfel” och ”annan svaghet” skulle få rätten att reproducera sig. Då skulle vi aldrig kunna ha byggt upp landet till dagens grandiosa storhet utan fått koncentrera oss på att inte spräcka budgeten på 40 tusen miljarder kronor till att utreda ADHD-diagnoser och annat jobbigt som snorungarna genetisk bär med sig, from one mongolido to another. Som ni kanske vet så kommer Sverige som god tvåa i tillämpningen av tvångssterilisering, endast slagen av Tyskland, tvångssteriliseringarnas urmoder. Faktum är att Sverige mellan 1934, då lagen trädde i kraft fram till 1976 då lagen upphörde steriliserade 63 000 personer. Det är mer än 4 personer per dag. De flesta var kvinnor och metoderna var ofta tvång, ”övertygelse” eller ren lögn då man hävdade att man bara skulle göra en blindtarmsoperation.

Charlotte Wachtmeister, det är dags för dig att säga upp dig från ditt jobb! Dina påståenden luktar prutt och det verkar som om du vill gå tillbaka till den härliga tiden då man byggde upp det svenska folkhemmet och ”rensade ut ogräset” med att tvångssterilisera de man tyckte var opassande av olika, oftast helt godtyckliga anledningar. Att en individ med förtroendeuppdrag kastar ur sig sådana floskler kan inte och får inte gå obemärkt förbi. Tänk om hon hade fått positivt gehör för det hon sagt? Då kanske en gnista hade tändts och vi skulle på allvar ha en debatt om tvångssteriliseringar av människor vi tycker är opassande att vara föräldrar, helt stick i stäv med de mänskliga rättigheterna.

Charlotte Wachtmeister, snart med skalpell nära dig!

Bloggen rekommenderar nytt jobb: Nä, säg upp dig bara. Som Wachtmeister klarar du dig nog alltid.

För övrigt finns det en tydlig orsak till varför det finns så många barn med särskilda behov, och det stavas läkemedelsindustrin. Det gäller att pumpa kidsen med så mycket substanser som möjligt, men det får bli till ett annat blogginlägg!

Länkar: Freakonomics, Artikel 1, Artikel 2, Artikel 3,  tvångssteriliseringar i Sverige.

Idag är barns behov en enorm ekonomisk marknad som generar sjukt mycket pengar varje år, kanske inte 40 tusen miljarder kronor, men är ändå en miljardindustri. Det är en industri där man kan spendera alla sina pengar på att köpa prylar man inte visste att man behövde men ändå känna sig otillräcklig som förälder. Det blir inte bättre av att en försäljare pikat en om att man är en värdelös och oduglig avart av en människa som borde steriliserats vid tolv års ålder om man inte köper en ”Baby monitor sleep watch extra pro med allting på” för 1899kr. Kulturen är inget undantag.  Det görs massvis med böcker, pjäser, tecknade filmer, serier och barnprogram som såväl barn som vuxna kan titta på och som sedan kan köpas i form av leksaker och annat krimskrams.

Nu har BBC:s barnkanal Cbeebies startat ett nytt barnprogram som heter ”Rastamouse” och vänder sig till de yngre barnen. Det har på kort tid blivit väldigt populärt i Storbritannien där även vuxna sägs uppskatta serien. Rastamouse handlar om reagge-mössbandet (hur ofta använder man det begreppet egentligen, kanske heter det musband?!) ”Rastamouse and Da Easy Crew” och bor i det fiktiva ”Mouseland”. Karaktärerna ursprungar sig alla från Jamaica och Karibien och pratar därför med den dialekten. Det är det första barnprogrammet någonsin i Storbritannien med huvudkaraktärer från dessa områden. Rastamouse’s budskap är att man kan samarbeta och komma överens med hjälp av förståelse, kärlek och respekt och att vända någonting negativt till något positivt. Med hjälp av bandets musik hjälper de presidenten i Mouseland att lösa olika mysterier. Mottot är kort och gott ” make a bad ting good".

Men Rastamouse har stött på problem i den engelska pressen. Upprörda föräldrar säger att de 10 minuter långa avsnitten förstör det engelska språket och att lärarna kommer att få ett helvete när de ska ”städa upp” efter dem. Andra menar att mössens sug efter ost egentligen är ett kodord och dolt budskap för marijuana. Det finns också de som påstår att Rastamouse är en tydlig stereotyp av en afro-karribier och därför spär på en rasistisk bild.

Men det är väldigt svårt att se vad det är med Rastamouse som får folk så upprörda. För första gången någonsin i brittiska barnprogram finns det ett program där en minoritetsgrupp faktiskt får synas i rutan som huvudkaraktärer. Det är inte konstigt att Rastamouse får så mycket uppmärksamhet, det är någonting nytt och ovanligt. Om någonting, så är Rastamouse ett bra exempel på hur man kan göra Storbritannien till ett bättre multikulturellt samhälle, eller åtminstone visa att det finns andra sätt att prata engelska än så som drottningen pratar.

Det finns hur många tecknade program som helst där karaktärerna är vita eller djur, som man kan ifrågasätta. Varför inte ta några av de mest populära? The Simpsons, Family Guy och South Park. Mammorna i de två första är passiva hemmafruar som lever med män som är mer eller mindre idioter, men de är så kära i dem egentligen att de är beredda att offra sina liv för dem, medan det finns en rad med tvivelaktiga figurer i South Park. Att man skojar om att kalla varandra för ”bögjävel” och jude väckte lite protester när det kom för många år sedan, men idag är det ingen förälder som ens höjer ett ögonbryn om det. Eller finns det någon som anklagar den där fågeln som springer runt och säger ”mip mip” och jagas av en präriehund för djurplågeri? För att inte tala om Tom & Jerry, de har ju varit på varandra sen Dackefejden. Och visst är Johnny Bravo lite sexistisk? Det blir mer och mer absurt ju mer man börjar ifrågasätta barnprogrammen ur det perspektivet.

Bloggen gör en omvänd quit your dayjob när det kommer till Rastamouse skapare Genevieve Webster och Michael De Souza. Här uppmanas dessa två att fortsätta med Rastamouse och absolute inte säga upp sig. De gör underhållande barnprogram som många kan relatera till och det är värt att bevara den diversiteten inom nöjeskulturen.

Sveriges radio gör kaoz med förortsbevakningen

Ni kommer väl ihåg ”laserturken”? Ett svenskt Youtubefenomen med över 1 miljon visningar, och en massa hemmasnickrade remixer där huvudrollsinnehavaren Fadi Kaseem Mohammed repliker vevandes i technoversioner, svar på tal till Hitler, laserturken vs skogsturken etc. Själva namnet låter inte så turkiskt, men alla män öster om Grekland och i Mellanöstern är tydligen turkar.

Nu har en konflikt kring en fritidsgård i Fornhöjden utanför Södertälje blossat upp till en rikstäckande nyhet där Sveriges Radio’s Studio Ett med Katarina Gunnarsson som reporter gjort ett långt reportage. Södertälje kommun bestämde att ”akutstänga” fritidsgården i 14 dagar då två stycken från personalen fått bildäcken avskurna och flera ur personalen blivit hotade.

Enligt Gunnarsson beskrivs stämningen som ”rena upploppet”. Oj oj oj, det här låter ju illavarslande. Nu när Studio Ett själva definierat problemen kom den självklara pedagogiska frågan av Gunnarsson själv: ”men varför skär ungdomar sönder däck och hotar personal på fritidsgård?”. Genial fråga, min kära Watson. Redan i första meningen lyckas Katarina Gunnarsson öppna dasslocket och bjuda på några utslitna klyschor om förorten: ”på en mörk parkeringsplats omgiven av stora höghus möter jag Kristina Persson (fältassistent)…”

Fru Gunnarsson, till att börja med åkte du till Södertälje i november. Det är mörkt från typ 15:00 var i Sverige du än befinner dig, om du inte har turen att bo i Kiruna där Gud varit väldigt sparsam med de ljusa timmarna under vinterhalvåret. Hade det inte varit lättare att träffas någon annanstans, där det finns lampor kanske? Eller är det något speciellt som vi ska tänka på när det gäller förorten? Att det är mörkt och eländigt och bara massa grå betong vart du än vänder dig? Och att vi ska reproducera bilden av den mystifierade, lite okontrollerade förorten som ett samhälle utanför ”det riktiga” samhället?

Kristina Gunnarsson bestämmer sig för att leta upp de misstänkta upprorsmakarna för att äntliga låta dem få höras, ge dem en chans så att säga. Hygglo reporter som ger dyrbar radiotid till kidsen måste jag säga. Synd bara att ingen är villig att lyssna på dem de 364 andra dagarna på året. Man måste gå så långt i Fornhöjden, så att skära upp bildäck och bidra till ”den hotfulla stämningen” blir det enda sättet för dessa ungdomar att få uppmärksamhet. När Gunnarsson får tag på ”de rökande killarna vid höghusen” får hon veta att orsaken till deras ilska var ett beslut från en kommunpolitiker att förflytta en omtyckt fritidsledare.

Och nu kommer det bästa med hela reportaget.

Kristina Gunnarsson, tydligen helt ovetandes om Youtube och ”laserturken” och hans kända uttryck ”klippa hans tong, göra kaoz med han, ge han till polisen utan huvod” blev riktigt orolig när hon fick höra vad ungdomarna tänkte göra med kommunalpolitikern. ”Om politikern säger de att de ska klippa av hans tunga och ge honom utan huvud till polisen” säger hon i den mest allvarliga ton som svenska licenspengar kan bjuda på. Vidare säger hon med en lätt skrämd och upprörd röst ”vi ska klippa hans tunga, säger killarna som står utanför det lokala poliskontoret i Fornhöjden och röker”. Två gånger till inom loppet av en minut påminner hon oss om att det är en mörk och kall novemberkväll (var det varmare i SR på Gärdet eller?) och att killarna röker (de har dåliga föräldrar).

När man lyssnar på killarna i reportaget märker man snabbt att det här handlar om någonting mycket större än några skurna bildäck. Dessa unga killar i Fornhöjden känner sig maktlösa, negligerade och som andra klassens medborgare. De har låg tilltro till myndigheterna samtidigt som flera av dem lever i en liten bubbla. Fornhöjdsbubblan. De känner sig motarbetade och missförstådda och enda gången någon vuxen vill prata med dem handlar det om något dumt de gjort. Hopplösheten växer och man får en skev världsbild helt enkelt.

Journalisten Johanna Langhorst säger det egentligen bäst till Medievärlden (som för övrigt inläggets fiffiga rubrik är hämtad ifrån):

– Det sprider väldigt mycket fördomar. I stället för de tiotusentals andra medborgare som bor i de här områdena och som har liknande värderingar som andra svenskar så låter man ett fåtal småkriminella killar komma fram gång på gång. Och de får säga samma sak: det är så himla synd om dem, de har ingen lokal och de är jättefattiga och de ska slå in skallen på den ena och den andra. Så gör man inte i andra sammanhang. Om man talar om till exempel en bankrånsvåg, då letar man inte upp alla bankrånare och frågar varför de gör sina rån.

Vidare kallar sådana här reportage för samhällsfarliga. ” – De som läser och lyssnar på de här medierna, som Dagens Nyheter och Sveriges Radio, det är också de som inte har någon kontakt med miljonprogrammen, som inte vet vad som pågår där, och som tror på allting man säger om förorterna.”

Så Kristina Gunnarsson, vad sägs om att göra ett ärligt inslag om förorten, utan att bjuda på en massa (tidlösa) klicheer? För annars får du nog säga upp dig!

Bloggen rekommenderar nytt jobb: Fältassistent i Fornhöjden. Hur kul lär inte det vara på en skala? Snart kommer hon också att klippa allas tong.

Ni har säkert hört det redan. Under lördagen sköt en 22-årig amerikan ihjäl minst 6 personer och skadade ytterligare 13 i Tuscon, USA. Han gick till ett torgmöte där den demokratiske politikern Gabrielle Giffords skulle hålla ett tal. Media rapporterar om att det endast var ett 20-tal personer på plats och att det var en lugn stämning.

Men så hände det ofattbara. Jag tänker inte gå in på närmare detaljer, men här är ett urklipp från DN.se som förklarar händelseförloppet:

”Giffords sköts ned vid 10.10-tiden när hon stod och talade med ett par personer utanför Safeway. Den 22-årige mannen hade en stund tidigare frågat en 19-årig frivillig som befann sig på platsen om han kunde få tala med Giffords. Han fick då till svar att han bara hade att ställa sig i kö och vänta på sin tur.

– Några minuter senare kom han tillbaka och jag såg att hans blick var iskall och att han var på väg rakt mot kongressledamoten. Jag såg hur han höjde sitt vapen och började skjuta, berättar Alex Villec för tidningen Arizona Daily Star.

Efter att ha avslossat det första skottet rakt i ansiktet på Giffords fortsatte 22-åringen att skjuta urskillningslöst mot alla som stod där från drygt en meters håll, uppger ögonvittnet Peter Michaels, redaktionschef vid Arizona Public Media, enligt National Public Radio. Mannen, som uppges vara 22 år, med kortklippt hår och beväpnad med ett automatvapen, brottades ned av flera personer och skottskadades av polisen. Mannen yttrade inte ett ord under hela händelsen.”

Svensk media har rapporterat friskt om händelsen. Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, GP med flera har alla prytt sina framsidor på nätet med reportage om det inträffade. På hemmaplan har amerikanerna varit minst lika flitiga med minituösa uppdateringar.

Det som får mitt blod att koka och tvingar mig att bita i knogarna för att undvika ett slag i väggen (en strid man aldrig kan vinna om man inte heter Steven Seagal) är hur man väljer att beskriva det som hänt. I Aftonbladet kallar man det för ”Massakern i Tuscon” på Expressen nöjer man sig med ”Massakern i USA”, DN bagatelliserar händelserna till ”Skottdramat i Tuscon”, SvD har ”skjutningen i Tuscon” och så där fortsätter det. Inte någonstans i dessa jävla tidningar går det att hitta ordet terrorism. Jag är lite besviken på Aftonbladet som brukar vara så fyndiga med sina bokstavslekar. Kunde de åtminstone inte ha kommit på ”Terrorn i Tuscon”?!

Jag klickar vidare och hoppas att någon någonstans åtminstone har gjort en koppling till andra politiska terrordåd, men alla verkar vara så tagna av stundens allvar att de bara rapporterar det som matas ut, utan att på något sätt reflektera eller analysera. Jag läser att 22-åringen gillar ”Mein Kampf”, är en enstöring som ofta var hög, hatade analfabetism och alla religioner, vill ha en egen amerikansk valuta, gillar vapen etc. På nätet har han varit aktiv, bland anant med ett par YouTube-klipp där han predikar vad som är bäst för USA.

Mitt letande efter något mer aktuellt, en koppling till bombdådet i Stockholm leder också till ett fatalt misslyckande. Ingen journalist i hela Sverige (rätta mig gärna) har gjort kopplingen och likheten mellan dessa två terrorister as we speak. Hur man kan förbise kopplingarna är för mig helt oförståeligt. Båda två hade planerat sina dåd, hade ideologiska motiv och ville föra skräck in i befolkningen, vilket väl är syftet med terrorism. Ändå är det ingen som är beredd att kalla 22-åringa amerikanen för terrorist. Han är en ung, arg kille som gillar att röka på bara. Låt oss rationalisera hans beteende och dåd, försöka hitta logiska resonemang som förklarar det som hänt, medan muslimen som sprängde sig själv i luften inte kan vara från denna värld, han är alldeles för ond och hemsk för det och ska därmes begränsas till religion och kultur. Gärna en fördefinerad sådan.

Med tanke på att alla muslimer och imamer kände sig tvungna att ta avstånd från bombningen i Stockholm, så undrar jag vilka som ska göra det med terroristen i Tuscon. Är det de lokala knarklangarna som går ut i media och fördömer händelserna och säger ”det kan finns höga människor som begår sådana hemskheter, men den absolut största majoriteten av våra marijuanarökare är goda medborgare som bara vill ta en joint efter middagen.

Den svenska mediakåren som rapporterat om bombningen i Stockholm och "skottdramat i Tuson", säg upp er från era jobb. Varenda en tack. Åk till USA och jobba för Fox News istället, de är "fair & balanced", precis som ni.

Staten har storslagna ambitioner som ägare, bland annat skriver man ”Att vara en professionell ägare innebär för oss att också ta ansvar för samhällsfrågor. Vi förväntar oss att de statligt ägda företagen ska vara föredömen på området.”

Skitbra jobbat där staten, ett tag var vi oroliga att ni tillhandahöll teknik som möjliggjorde att den vitryska diktaturen kunde spionera på sin egen befolkning. Men nu vet vi bättre. Peter Norman är inte bara företrädare för Teliasonera, utan han är rättkämpe och sprider den svenska demokratin till de som behöver det mest.

Det Teliasonera egentligen har gjort är mycket större än att bara låta vitryssarna prata billiga mobilsamtal. De har genom Vitrysslands fria marknad (oh, praise the marknad, hallelujah) introducerat det bästa den svenska regeringen har att erbjuda: FRA-lagen. FRA är Försvarets Radionstalt. De har tillgång till all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser. Nästan all kommunikation, även inhemsk, passerar idag gränsen och kan därmed avlyssnas: e-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal.

"Handlingen utspelar sig i lantlig dalamiljö. I en av byggnaderna i filmen förvaras ett gammalt horn. Enligt legenden förde vikingar med sig detta horn på sina färder. När man återvände till bygden skulle de blåsa i hornet, varvid de hemmavarande kvinnorna gick ner till stranden för att möta sina män och för att älska. Hornet testas och de medverkandes reaktion vittnar om att legenden är sann."

Boultbee är ett företag som tydligt exemplifierar den typ av beteende som orsakade finanskraschen. Fastigheter och bolag övervärderas och belånas sedan till nästan tjugo gånger den egna insatsen. När sedan kraven på lönsamhet kommer krävs stora nedskärningar och höjda hyror. Att som kommun blanda sig in i denna typ av affärer är ansvarslöst. När pengarna nu inte räcker till hamnar notan hos handlarna och till slut hos alla de som är kunder i dessa center.

I en intervju i SvD 26/11 påskiner finansborgarrådet Sten Nordin (M) att alla problem är lösta, eftersom Boultbee är beredd att ha ett möte med kommunen om utvecklingen av centren. Samtidigt säger dock Boultbees ägare att de vill att kommunen ska betala för denna utveckling. Det kan knappast tolkas som att det finns en vilja till bot och bättring. Det är vaga utfästelser utan förpliktelser.

Det finns ett engelskt uttryck som lyder "Dont quit your dayjob". Det syftar på att man är dålig på någonting annat än det man jobbar med, t.ex. att sjunga. Så därför bör man inte säga upp säg från sitt jobb för att jaga sin dröm om att bli popstjärna, för man kan inte sjunga helt enkelt.

Den här bloggen har en motsatt funktion. Här vill vi uppmana folk att sluta med sina riktiga jobb, för att de är så usla på det. Helst får de flytta till Sveg och börja jobba i en lagerlokal eller något, bara de lämnar jobbet!