Quit your dayjob, Arbetsförmedlingen!
Det finns få saker i livet som kan ge mig riktig ångestkänsla. Att ha krav på sig som man inte uppfyllt, ljugit för en nära vän, legat med sin brors fru i smyg i åtta år (host Ryan Giggs host) skulle troligtvis inte vara en av dem. Men att veta att jag måste besöka Arbetsförmedlingen får det att krypa ända in i benmärgen på mig. Lukten av myndighetskorridor är troligtvis en socialdemokratisk uppfinning för att påminna oss om att vi är alla enkla varelser och ska inte tro oss vara förmer än någon annan. Känner alla samma lukt så är det ändå lite folkhemskänsla, eller hur?
Att gå igenom denna gråa dimma, denna korridor med intetsägande tavlor (vem är egentligen inköpare av dessa tavlor? Säger beställaren något i stil med ”Hej, jag vill ha ett dussin tavlor till en grå myndighet där motivet är oklart men ger ändå en känsla av hopplöshet och tristess. Och kosta vad det kostar, de arbetslösa är värda lite kultur…”)… Ok nu gick vi bort från ämnet här. Tillbaka till Arbetsförmedlingen och ångesten.
Ni som någon gång varit på Arbetsförmedlingen vet nog vad jag menar. När man står i kö för att få prata och få bekräftat av en trött handläggare om hur misslyckad man är känner man sig inte så jävla cool som man gör på sin profilbild på Facebook. Man tittar på alla människor som sitter vid Arbetsförmedlingens datorer med den enorma turkosa muskulan och undrar vad de är för typer. Eftersom de allra flesta besökarna är vuxna och inte på jobbet (duhh, såklart) så tar man sig friheten att analysera dem en och en. Först invandrarna. Det är lätt, de är ju invandrare… Bogdan, civilingenjör från Sarajevo och somaliska Abdi utan riktig skolgång är i Arbetsförmedlingens ögon lika (in)kompetenta. Finns säkert någon meningslös ”så fungerar den svenska modellen-kurs” för dem att skriva in sig i. Sedan kommer de äldre svenskarna, de som har förslitningsskador på grund av monotomt fysiskt arbete. De hade en gång i tiden sjukförsäkring och kontakt med en annan mysig myndighet som Försäkringskassan innan den myndigheten också fick förslitningsskador… Sedan har vi de yngre också, mellan 20-30 år gamla. De är bara lata, odugliga och bortskämda. Resten är bara ett gäng dåliga människor som får skylla sig själva att de inte jobbar.
När man får handskas med en sådan varierande pöbel måste man ta till drastiska metoder. Alla åtgärder för att få dessa oduglingar att arbeta har inte gett önskad effekt. Därför bör man vara lika kreativ som Arbetsförmedlingen i Sundsvall. Eftersom alla de effektiva metoderna den effektiva myndigheten Arbetsförmedlingen använt sig av inte verkar ha hjälpt pöbeln, så måste det bero på de arbetssökande själva! Vad är det med dessa människor egentligen som gör att de inte hittar ett enkelt dagsverke? För att hjälpa dessa människor att ta sig ur misären ställer man därför frågor som ”deltar du för närvarande i religiösa aktiviteter” eller ”hur har du trivts i skolan”? Tänk om Bill Gates, som vantrivdes i skolan, skulle fått för hjälp av Arbetsförmedlingen då? Kanske hade handläggaren, som vill så väl, något i stil med ”här får du en livscoach som hjälper dig att bli en bättre människa”. Den bästa frågan är ändå denna: ” vad gör du hela dagarna? Berätta vad du gör sedan du vaknat”. Vad i hela världen Arbetsförmedlingen ska göra när de får reda på att man tar sin dagliga morgonmasturbation i duschen är en olöst gåta, men det finns säkert en coach som hjälper en att stimulera rätt tankar så det blir ännu skönare. Men något jobb lär det knappast leda till.
Galenskaparna fortsätter i de grå korridorernas tempel. All personal i Skogshall fick gå en kurs för att ställa idiotiska frågor som ” ”…under natten när du ligger och sover – så inträffar ett mirakel. Och miraklet är att det problem som fört dig hit i dag bara löser sig så här (en knäpp med fingrarna i luften)… hur upptäcker du att det hänt ett mirakel? Vad är det första du lägger märke till som är annorlunda?” och ”vad skulle behöva hända här i dag för att du skulle känna att det varit värt att gå hit?” WTF???
Att Arbetsförmedlingen tagit på sig rollen som beteendevetare och terapeut är inte bara oerhört märkligt, utan visar framförallt vilken syn man har på de arbetslösa. Olika flugor på hur man ska lösa arbetslösheten har kommit och gått, och det känns som Arbetsförmedlingen har provat varenda en.
Summan av kardemumman är att de arbetslösa behöver disciplineras, annars kan de glömma att ”hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats”, som moderaten Hanif Bali uttryckte det i DN Debatt. Därför ska man se till att de går på kurser i hur man hälsar, eller söker alla jobb som finns på Platsbanken för att fylla någon form av kvot och så vidare.
Om inte det ger en ångest så bör man anställas omedelbart, för det är en bekymmerfri person som tar stora motgångar med ett leende! Skål!
