Quit your dayjob, Svenskt näringsliv!
Ah, vad befriande att någon äntligen tar sitt förnuft tillfånga och lyssnar på regeringen. De har inte fått några löpsedlar för all EXTREMHALKA och TÖKAOS senaste dagarna. Sen händer det lite grejer i Tunisien ryktas det om (svenska jägare som åkt på ett kok stryk, tunisierna måste ha telepaterat med vargarna i Sverige), men vad fan, det töar ju i Sverige!
Svenskt näringsliv har förstått det dolda budskapet från regeringen om hur man bäst tillämpar all begåvning i Sverige som bara sitter på rumpan och cashar in feta bidrag. Räddningen stavas praktikplatser! Inget nyhet direkt, jag vet, men då ska du läsa detta:
På Gotland, Sveriges svar på Miami, Koh pan ang och Ibiza i ett, bjuder Svenskt näringsliv tillsammans med vapendragarna Swedbank och Arbetsförmedlingen på en sopplunch för att berätta hur näringslivet kan göra för att exploatera just dig, gotländska ungdom!
Det hade inte varit möjligt om inte Arbetsförmedlingen ”på senare tid justerat sina krav och förenklat för företag som är villiga att erbjuda praktikplatser.” Med andra ord betyder det att ett företag får 5 000 kronor för att ta emot en arbetslös stackare. Det är lite som ett desperat fem-i-tre-ragg, av typen ”snälla snälla tar du inte den här 22-åringa Kenosonen så blir han ensam och börjar gråtrunka i garderoben”.
Svenskt näringsliv marknadsför detta event med att först skrämma upp gotlänningarna ”Gotland har i dagsläget nära 400 arbetslösa ungdomar i åldern 18 till 25 år! För ungdomarna och för Gotland är detta ett allvarligt läge”, för att sedan själva ge svar på lösningen ”Vi måste alla bidra till att förbättra situationen för våra unga. Ett sätt är att ta emot praktikanter. Detta är en möjlighet för dig som företagare att göra en insats för våra unga och för din och Gotlands framtid!”
I sann hederlig och välvillig anda bjuder alltså Svenskt näringsliv på sopplunch till de som anmäler sig. För oss som växt upp med Hollywoods dåliga samvete på TV (jo då, det stavas thanksgiving) vet vi att inget får en rik människa må lika bra som att servera soppa till sina mindre lyckade medmänniskor en gång om året. Arrangörerna på Visby tänker alltså inte vara sämre och bjuder på en härlig sopplunch de med. Man vill ju få klart för praktikanterna var i hierarkin de befinner sig.
Det är dags för Thomas Engström från Swedbank och Lena Broén från Arbetsförmedlingen samt arrangörerna från Svenskt näringsliv som inte har namngetts att säga upp sig från sina jobb! Gotland och resten av oss i Sverige behöver inte fler praktikplatser till ungdomar som resulterar i modern slaveri, värdelösa arbetsförhållanden och en ”lön” på typ 200-300kr per dag. Före skatt. Samtidigt får företagen casha in 5 000 kronor av Arbetsförmedlingen bara för att man varit så barmhärtiga och upplåtit en praktikplats. Arbetslinjen är fantastisk!
Bloggen rekommenderar nytt jobb: Författa kokboken ”best of soppluncher-how i scammed the swedish government”.
Quit your dayjob, svenska mediakåren!
Ni har säkert hört det redan. Under lördagen sköt en 22-årig amerikan ihjäl minst 6 personer och skadade ytterligare 13 i Tuscon, USA. Han gick till ett torgmöte där den demokratiske politikern Gabrielle Giffords skulle hålla ett tal. Media rapporterar om att det endast var ett 20-tal personer på plats och att det var en lugn stämning.
Men så hände det ofattbara. Jag tänker inte gå in på närmare detaljer, men här är ett urklipp från DN.se som förklarar händelseförloppet:
”Giffords sköts ned vid 10.10-tiden när hon stod och talade med ett par personer utanför Safeway. Den 22-årige mannen hade en stund tidigare frågat en 19-årig frivillig som befann sig på platsen om han kunde få tala med Giffords. Han fick då till svar att han bara hade att ställa sig i kö och vänta på sin tur.
– Några minuter senare kom han tillbaka och jag såg att hans blick var iskall och att han var på väg rakt mot kongressledamoten. Jag såg hur han höjde sitt vapen och började skjuta, berättar Alex Villec för tidningen Arizona Daily Star.
Efter att ha avslossat det första skottet rakt i ansiktet på Giffords fortsatte 22-åringen att skjuta urskillningslöst mot alla som stod där från drygt en meters håll, uppger ögonvittnet Peter Michaels, redaktionschef vid Arizona Public Media, enligt National Public Radio. Mannen, som uppges vara 22 år, med kortklippt hår och beväpnad med ett automatvapen, brottades ned av flera personer och skottskadades av polisen. Mannen yttrade inte ett ord under hela händelsen.”
Svensk media har rapporterat friskt om händelsen. Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, GP med flera har alla prytt sina framsidor på nätet med reportage om det inträffade. På hemmaplan har amerikanerna varit minst lika flitiga med minituösa uppdateringar.
Det som får mitt blod att koka och tvingar mig att bita i knogarna för att undvika ett slag i väggen (en strid man aldrig kan vinna om man inte heter Steven Seagal) är hur man väljer att beskriva det som hänt. I Aftonbladet kallar man det för ”Massakern i Tuscon” på Expressen nöjer man sig med ”Massakern i USA”, DN bagatelliserar händelserna till ”Skottdramat i Tuscon”, SvD har ”skjutningen i Tuscon” och så där fortsätter det. Inte någonstans i dessa jävla tidningar går det att hitta ordet terrorism. Jag är lite besviken på Aftonbladet som brukar vara så fyndiga med sina bokstavslekar. Kunde de åtminstone inte ha kommit på ”Terrorn i Tuscon”?!
Jag klickar vidare och hoppas att någon någonstans åtminstone har gjort en koppling till andra politiska terrordåd, men alla verkar vara så tagna av stundens allvar att de bara rapporterar det som matas ut, utan att på något sätt reflektera eller analysera. Jag läser att 22-åringen gillar ”Mein Kampf”, är en enstöring som ofta var hög, hatade analfabetism och alla religioner, vill ha en egen amerikansk valuta, gillar vapen etc. På nätet har han varit aktiv, bland anant med ett par YouTube-klipp där han predikar vad som är bäst för USA.
Mitt letande efter något mer aktuellt, en koppling till bombdådet i Stockholm leder också till ett fatalt misslyckande. Ingen journalist i hela Sverige (rätta mig gärna) har gjort kopplingen och likheten mellan dessa två terrorister as we speak. Hur man kan förbise kopplingarna är för mig helt oförståeligt. Båda två hade planerat sina dåd, hade ideologiska motiv och ville föra skräck in i befolkningen, vilket väl är syftet med terrorism. Ändå är det ingen som är beredd att kalla 22-åringa amerikanen för terrorist. Han är en ung, arg kille som gillar att röka på bara. Låt oss rationalisera hans beteende och dåd, försöka hitta logiska resonemang som förklarar det som hänt, medan muslimen som sprängde sig själv i luften inte kan vara från denna värld, han är alldeles för ond och hemsk för det och ska därmes begränsas till religion och kultur. Gärna en fördefinerad sådan.
Med tanke på att alla muslimer och imamer kände sig tvungna att ta avstånd från bombningen i Stockholm, så undrar jag vilka som ska göra det med terroristen i Tuscon. Är det de lokala knarklangarna som går ut i media och fördömer händelserna och säger ”det kan finns höga människor som begår sådana hemskheter, men den absolut största majoriteten av våra marijuanarökare är goda medborgare som bara vill ta en joint efter middagen.
Den svenska mediakåren som rapporterat om bombningen i Stockholm och "skottdramat i Tuson", säg upp er från era jobb. Varenda en tack. Åk till USA och jobba för Fox News istället, de är "fair & balanced", precis som ni.
Quit your dayjob, Elle-chefen Kevin Martinez!
Modemagasinet Elle verkar ha lyssnat på Expressens rasbiolog Ulf Nilson och tagit till sig hans predikan om att vi bör skilja på människor och människor. I sitt senaste nummer har man indiska skådespelerskan Aishwarya Rai på framsidan. Hon är en Miss World-vinnare från 1994, har lyckats i alla branscher som slutar på -ollywood, kallats av många för världens vackraste kvinna och varit modell för bland annat Pepsi. En framgångsrik indisk kvinna i den härliga vita världen (en knäpp på näsan på alla feminister som säger att icke-vita kvinnor inte kan lyckas i Europa, förnuftets förlovade landskap).
En anledning till all denna uppmärksamhet är att hon inte ser ut som en purindier, som Ulf Nilson själv skulle ha sagt. Hon är inte lika mörk som gemene indier, saknar en prick i pannan, har inte en massa guldringar i öron och näsa och har dessutom blågröna ögon (identiteter skapas i skillnader, you know). Det har banat vägen för hennes framfart i Indien och på senare år även västvärlden.
Men nu när hon är på framsidan på en av de mest inflytesrika modemagasinen i världen, vågade man inte ta ut svängarna hela vägen. I sitt decembernummer, där allt går i vithetens tecken, skar sig Aishwara Rais lite mörka hudfärg till resten av inslaget. Kontrasterna blev för mycket att hantera för Elle och vit-hy-kicks-ass-mentaliteten tog över. Man retuscherade bild efter bild och toppade det med detta omslag, där hennes vita hy får molnen att blekna:
Väl inne i Elle så bjöd man på några fler nyanser av vitt:
Once you go white, your in the game for good.
Annars kan hon även se ut så här:
Majoriteten av indierna har dock denna hudfärg:
Att modeller blir retuscherade är inget nytt eller längre häpnadsväckande. Men då rör det sig oftat om att skapa en längre hals, gömma allt som kan påminna en om mänsklig hy eller bara få en att se plastig ut. Att ändra på ens hudfärg är något som den bleka delen av världen kan fixa på nolltid med lite solbränna eller brun-utan-sol-produkter. Det är betydligt svårare för majoriteten av världens befolkning, som faktiskt inte är helvita. Därför har blekningsmedel blivit en mångmiljardindustri i såväl Afrika som Indien. Även USA har sin beskärda del. Misär.
När det kommer till Aishwarya Rai har Elle bestämt att det inte ska finnas något tvivel vilken rashörighet hon har. Antingen är hon purvit eller pursvart. Allt däremellan är bara luddigt och passar inte till den bipolära bilden vi har av världen. Överlag har Elle väldigt få svarta modeller på framsidan och när de väl har det så ska de oftast ta på sig vita kläder:
Alek Wek och Naomi Campbell, blacks in white.
Nu kanske någon (idiot) där ute säger: "Ja, men titta på resten av Bollywood då. Nästan alla framgångsrika skådespelare är vita och ser inte ut som indier." Då drar jag en uppgiven suck och försöker förklara hur det här är en produkt av den koloniana världsbilden, där vi ser vita människor som rationella kontra barnsliga, den vita världen civilisariserad kontra barbarisk eller min personliga favorit: kultur mot natur.
Det tar inte lång tid innan jag ger upp då idioten börjar argumentera om att det är upp till var och en att göra vad den vill med sitt liv, nyliberalernas mest säljande argument.
För att komma tillbaka till bloggen då, så går det faktiskt ut på att någon ska säga upp sig från sitt jobb. I det här fallet har det inte varit lika lätt. Ska man skylla på rasistiska strukturer de senaste decennierna kan jag inte hänga ut någon och hata hata hata, som jag är i behov av lika mycket som vampyrer behöver blood. Därför blir det Elle Magazines högst ansvariga chef, som har det yttersta ansvaret som får skulden.
Kevin Martinez, VD för Elle.
Han heter Kevin Martinez och är sedan några månader tillbaka VD för Elle Magazine. Eftersom Martinez förespråkar för en värld där bara vita människor får plats på förstasidan på en av världens största modemagasin, är det dags för honom att säga upp sig.
Bloggen rekommenderar nytt jobb: Fotograf i Indien. Då kanske han hittar några fler som Aishwarya Rai. Eller helt enkelt indier som är mörka. Lär finnas drygt 1 miljard av dem...
