Dont quit your dayjob, Rastamouse
Idag är barns behov en enorm ekonomisk marknad som generar sjukt mycket pengar varje år, kanske inte 40 tusen miljarder kronor, men är ändå en miljardindustri. Det är en industri där man kan spendera alla sina pengar på att köpa prylar man inte visste att man behövde men ändå känna sig otillräcklig som förälder. Det blir inte bättre av att en försäljare pikat en om att man är en värdelös och oduglig avart av en människa som borde steriliserats vid tolv års ålder om man inte köper en ”Baby monitor sleep watch extra pro med allting på” för 1899kr. Kulturen är inget undantag. Det görs massvis med böcker, pjäser, tecknade filmer, serier och barnprogram som såväl barn som vuxna kan titta på och som sedan kan köpas i form av leksaker och annat krimskrams.
Nu har BBC:s barnkanal Cbeebies startat ett nytt barnprogram som heter ”Rastamouse” och vänder sig till de yngre barnen. Det har på kort tid blivit väldigt populärt i Storbritannien där även vuxna sägs uppskatta serien. Rastamouse handlar om reagge-mössbandet (hur ofta använder man det begreppet egentligen, kanske heter det musband?!) ”Rastamouse and Da Easy Crew” och bor i det fiktiva ”Mouseland”. Karaktärerna ursprungar sig alla från Jamaica och Karibien och pratar därför med den dialekten. Det är det första barnprogrammet någonsin i Storbritannien med huvudkaraktärer från dessa områden. Rastamouse’s budskap är att man kan samarbeta och komma överens med hjälp av förståelse, kärlek och respekt och att vända någonting negativt till något positivt. Med hjälp av bandets musik hjälper de presidenten i Mouseland att lösa olika mysterier. Mottot är kort och gott ” make a bad ting good".
Men Rastamouse har stött på problem i den engelska pressen. Upprörda föräldrar säger att de 10 minuter långa avsnitten förstör det engelska språket och att lärarna kommer att få ett helvete när de ska ”städa upp” efter dem. Andra menar att mössens sug efter ost egentligen är ett kodord och dolt budskap för marijuana. Det finns också de som påstår att Rastamouse är en tydlig stereotyp av en afro-karribier och därför spär på en rasistisk bild.
Men det är väldigt svårt att se vad det är med Rastamouse som får folk så upprörda. För första gången någonsin i brittiska barnprogram finns det ett program där en minoritetsgrupp faktiskt får synas i rutan som huvudkaraktärer. Det är inte konstigt att Rastamouse får så mycket uppmärksamhet, det är någonting nytt och ovanligt. Om någonting, så är Rastamouse ett bra exempel på hur man kan göra Storbritannien till ett bättre multikulturellt samhälle, eller åtminstone visa att det finns andra sätt att prata engelska än så som drottningen pratar.
Det finns hur många tecknade program som helst där karaktärerna är vita eller djur, som man kan ifrågasätta. Varför inte ta några av de mest populära? The Simpsons, Family Guy och South Park. Mammorna i de två första är passiva hemmafruar som lever med män som är mer eller mindre idioter, men de är så kära i dem egentligen att de är beredda att offra sina liv för dem, medan det finns en rad med tvivelaktiga figurer i South Park. Att man skojar om att kalla varandra för ”bögjävel” och jude väckte lite protester när det kom för många år sedan, men idag är det ingen förälder som ens höjer ett ögonbryn om det. Eller finns det någon som anklagar den där fågeln som springer runt och säger ”mip mip” och jagas av en präriehund för djurplågeri? För att inte tala om Tom & Jerry, de har ju varit på varandra sen Dackefejden. Och visst är Johnny Bravo lite sexistisk? Det blir mer och mer absurt ju mer man börjar ifrågasätta barnprogrammen ur det perspektivet.
Bloggen gör en omvänd quit your dayjob när det kommer till Rastamouse skapare Genevieve Webster och Michael De Souza. Här uppmanas dessa två att fortsätta med Rastamouse och absolute inte säga upp sig. De gör underhållande barnprogram som många kan relatera till och det är värt att bevara den diversiteten inom nöjeskulturen.
